Slanten i bössan räddar liv.

 

Societetens tiggeri

Jag var och handlade i det storköpcentrat vi har i vår by, då jag vart tillfrågad av en tiggare som undrade om jag kunde avvara lite pengar till ett gott ändamål. Jag svarade att jag redan skänkte över 30% av min lön till förmån för behövande, han stakade sig och sa att ”Det var fint gjort, vilka skänker du de pengarna till?” Jag såg att tvivlet lös i ögonen på honom. Jag förklarade för honom att det i vardagligt språk kallades för inkomstskatt. Tvivlet var nu förbytt till en föraktfullt grimas. Jag frågade tiggaren om han visste vad hans chef hade i arvode, och jo då det visste han och han kunde meddela att sen den nya ordförande tillträdde så har ersättningen sänkts, men att skänka en slant till Röda korset var för den goda sakens skull, det går till behövande. ”Som till din chef?” frågade jag ”Ja, men hon gör ett bra jobb därför har hon den ersättningen, som förövrigt är likvärdig med en riksdagsledamots lön”. sa han med ett överförtjust leende. 2012 så drog organisationen ifråga in 719 miljoner, 356 miljoner av dessa kom direkt från oss skattebetalare i form av bidrag från staten och andra offentliga organ. Ytterligare 210 miljoner kom från insamlingar (29%) av sådana som killen i köpcentra och från olika tv galor och liknande jippon. De administrativa kostnader var 14%, (100 miljoner) och det är en aktningsvärd summa för ett varumärke som marknadsför sig som en ideell organisation. Enligt deras egna siffror så hade de 31500 frivilliga i Sverige, jag tvivlar på att alla höll på med ”bössinsamling” men om det var så, så drog varje enskild samlare in 6700kr i snitt, då ser vi helt plötsligt att det krävs 10 stycken plus en ”liten en” som tigger för att föda ”Fru ordförande” och hantlangaren. Ser vi krasst på det så jobbar hälften av insamlarna endast för att kunna betala de administrativa kostnaderna. Jag frågade tiggaren om han någonsin funderade på hur många likasinnade som honom som behövdes för att styrelsen skulle kunna få sina arvoden och nej det hade han inte gjort. han skruvade på sig och jag såg att det var inte det här han ville diskutera och att jag uppehöll honom kostade på hans tålamod och tilltänkta bidrag till ”chefen”. Efter lite dividerande om det var moraliskt riktigt att gå runt och tigga pengar till hans chef, så pekade jag på en Romsk tiggare som satt vid entré dörrarna till Ica Kvantum, och frågade om han tyckte att tiggeri borde förbjudas. Med ett hånfullt leende och ett lätt föraktfullt skakande på huvudet, så sa han att jag var ett svin som resonerade som jag gjorde sedan vände sig Röda korsets arbetsmyra om och gick på nästa potentiella bidragsgivare…

Jag har inget emot att folk hjälper andra i nöd, eller att de skänker en slant för att lätta på samvetet. Det som jag vänder mig emot, är just att toppskiktet i dessa organisationer  består av styrelseproffs som inte gör ett handtag ideellt. ”Direkthjälp” är något jag förespråkar och att ge en behövande hjälp på plats är något som alla borde fundera på.  Jag kan tillägga att jag själv har ”tiggt” i tunnelbanan, jag och en kamrat ”bommade” ihop till tre flaskor Körsbärsvin, en Pizza och två entré biljetter till en ”The Dubliners” konsert. Det tog ungefär 4 timmar, totalsumman var kring en femhundring. ”Sprättlätta” pengar!

 

Last Covenants

Annonser