Tiden går fort när man har roligt, vilket får mig att tänka på hur de var förr. Jag minns min sommar 95´ när jag och två kamrater skulle ut i Europa. Det gick bara en vecka sen började mina kamrater och hångla med varandra, så då tog jag mitt pickåpack och drog österut, närmare bestämt till Bratislava. Efter en kortar sejour där så liftade jag till Prag, fin stad, jag gillar gamla stan som så många andra turister,.. Därifrån tog jag mig till tyskland först och sedan färjan över till Trelleborg, väl där in på banken och ta ut de sista enkronorna för att sen ge mig på Polen,.. Vilket skitland! Det har säkert ändrat sig nu, men då vågade jag inte lifta där, det riktigt skrek ut,  -Här liftar du inte!

Krakow/Rynek Glowny

Allt var inte skit. I Krakow så fick jag en utav mina bättre resminnen, jag hade köpt en korv och lite ”pivo” i korvkiosken och satt mig på en parksoffa , då en hel hop zigenare/romer välde förbi den ene mer berusad än den andre, det slutade iallfall med att jag fick sällskap av en äldre herre i sin för dagen bästa form. Hans familj satte sig i parken ett tjugotal meter därifrån, skitiga, inga skor och allmänt slitna började de härja om en värre än förut. Mannen som jag fått sällskap av började prata med mig och tiggde till sig en öl, han pratade polska och jag svarade på svenska, jag hade försökt prata engelska med honom men jag tror han förstod svenska bättre. Teckenspråk, svenska, polska och engelska gjorde iallafall att vi hade riktigt skoj, han ville byta sitt  guldhalsband mot mitt silverhalsband som var lite kraftigare modell än hans så kallade guldlänkar men jag betackade mig hans erbjudande. Vi satt där väl i två timmar och pratade och diskuterade. Han erbjöd mig också, som han sa. -vackra kvinnor mot en liten ersättning. Även där så tackade jag nej. Däremot tackade jag ja när han ville bjuda hem mig på middag under förutsättning att jag köpte med lite ”Pivo”, sagt och gjort så följde jag med dessa inte så nyduschade människor, hem till deras ”tältläger” som låg i en mindre park inte långt ifrån Krakows berömda torg. Väl där drack vi öl och vin samt någon fickljummen starkvara som smakade värre än bäskadroppar, vi skrattade och spelade musik och njöt av frukten av vad mina pengar kunde erbjuda. Jag övernattade i parken med dem och fick vänner för livet,… Denna  lilla historia får mig att tänka på en Rumänsk romsk blåsorkester -> Fanfare Ciocarlia.

Om denna rumänska grupp gjordes det en dokumentär 2004, se den! Hemsida här.

Kontentan av det här blir väll. Lifta inte i Polen, men umgås gärna med den lokala parkvakten.

.