Slanten i bössan räddar liv.

 

Societetens tiggeri

Jag var och handlade i det storköpcentrat vi har i vår by, då jag vart tillfrågad av en tiggare som undrade om jag kunde avvara lite pengar till ett gott ändamål. Jag svarade att jag redan skänkte över 30% av min lön till förmån för behövande, han stakade sig och sa att ”Det var fint gjort, vilka skänker du de pengarna till?” Jag såg att tvivlet lös i ögonen på honom. Jag förklarade för honom att det i vardagligt språk kallades för inkomstskatt. Tvivlet var nu förbytt till en föraktfullt grimas. Jag frågade tiggaren om han visste vad hans chef hade i arvode, och jo då det visste han och han kunde meddela att sen den nya ordförande tillträdde så har ersättningen sänkts, men att skänka en slant till Röda korset var för den goda sakens skull, det går till behövande. ”Som till din chef?” frågade jag ”Ja, men hon gör ett bra jobb därför har hon den ersättningen, som förövrigt är likvärdig med en riksdagsledamots lön”. sa han med ett överförtjust leende. 2012 så drog organisationen ifråga in 719 miljoner, 356 miljoner av dessa kom direkt från oss skattebetalare i form av bidrag från staten och andra offentliga organ. Ytterligare 210 miljoner kom från insamlingar (29%) av sådana som killen i köpcentra och från olika tv galor och liknande jippon. De administrativa kostnader var 14%, (100 miljoner) och det är en aktningsvärd summa för ett varumärke som marknadsför sig som en ideell organisation. Enligt deras egna siffror så hade de 31500 frivilliga i Sverige, jag tvivlar på att alla höll på med ”bössinsamling” men om det var så, så drog varje enskild samlare in 6700kr i snitt, då ser vi helt plötsligt att det krävs 10 stycken plus en ”liten en” som tigger för att föda ”Fru ordförande” och hantlangaren. Ser vi krasst på det så jobbar hälften av insamlarna endast för att kunna betala de administrativa kostnaderna. Jag frågade tiggaren om han någonsin funderade på hur många likasinnade som honom som behövdes för att styrelsen skulle kunna få sina arvoden och nej det hade han inte gjort. han skruvade på sig och jag såg att det var inte det här han ville diskutera och att jag uppehöll honom kostade på hans tålamod och tilltänkta bidrag till ”chefen”. Efter lite dividerande om det var moraliskt riktigt att gå runt och tigga pengar till hans chef, så pekade jag på en Romsk tiggare som satt vid entré dörrarna till Ica Kvantum, och frågade om han tyckte att tiggeri borde förbjudas. Med ett hånfullt leende och ett lätt föraktfullt skakande på huvudet, så sa han att jag var ett svin som resonerade som jag gjorde sedan vände sig Röda korsets arbetsmyra om och gick på nästa potentiella bidragsgivare…

Jag har inget emot att folk hjälper andra i nöd, eller att de skänker en slant för att lätta på samvetet. Det som jag vänder mig emot, är just att toppskiktet i dessa organisationer  består av styrelseproffs som inte gör ett handtag ideellt. ”Direkthjälp” är något jag förespråkar och att ge en behövande hjälp på plats är något som alla borde fundera på.  Jag kan tillägga att jag själv har ”tiggt” i tunnelbanan, jag och en kamrat ”bommade” ihop till tre flaskor Körsbärsvin, en Pizza och två entré biljetter till en ”The Dubliners” konsert. Det tog ungefär 4 timmar, totalsumman var kring en femhundring. ”Sprättlätta” pengar!

 

Last Covenants

Annonser

Tiden går men Krakow består,..

Tiden går fort när man har roligt, vilket får mig att tänka på hur de var förr. Jag minns min sommar 95´ när jag och två kamrater skulle ut i Europa. Det gick bara en vecka sen började mina kamrater och hångla med varandra, så då tog jag mitt pickåpack och drog österut, närmare bestämt till Bratislava. Efter en kortar sejour där så liftade jag till Prag, fin stad, jag gillar gamla stan som så många andra turister,.. Därifrån tog jag mig till tyskland först och sedan färjan över till Trelleborg, väl där in på banken och ta ut de sista enkronorna för att sen ge mig på Polen,.. Vilket skitland! Det har säkert ändrat sig nu, men då vågade jag inte lifta där, det riktigt skrek ut,  -Här liftar du inte!

krakow

Krakow/Rynek Glowny

Allt var inte skit. I Krakow så fick jag en utav mina bättre resminnen, jag hade köpt en korv och lite ”pivo” i korvkiosken och satt mig på en parksoffa , då en hel hop zigenare/romer välde förbi den ene mer berusad än den andre, det slutade iallfall med att jag fick sällskap av en äldre herre i sin för dagen bästa form. Hans familj satte sig i parken ett tjugotal meter därifrån, skitiga, inga skor och allmänt slitna började de härja om en värre än förut. Mannen som jag fått sällskap av började prata med mig och tiggde till sig en öl, han pratade polska och jag svarade på svenska, jag hade försökt prata engelska med honom men jag tror han förstod svenska bättre. Teckenspråk, svenska, polska och engelska gjorde iallafall att vi hade riktigt skoj, han ville byta sitt  guldhalsband mot mitt silverhalsband som var lite kraftigare modell än hans så kallade guldlänkar men jag betackade mig hans erbjudande. Vi satt där väl i två timmar och pratade och diskuterade. Han erbjöd mig också, som han sa. -vackra kvinnor mot en liten ersättning. Även där så tackade jag nej. Däremot tackade jag ja när han ville bjuda hem mig på middag under förutsättning att jag köpte med lite ”Pivo”, sagt och gjort så följde jag med dessa inte så nyduschade människor, hem till deras ”tältläger” som låg i en mindre park inte långt ifrån Krakows berömda torg. Väl där drack vi öl och vin samt någon fickljummen starkvara som smakade värre än bäskadroppar, vi skrattade och spelade musik och njöt av frukten av vad mina pengar kunde erbjuda. Jag övernattade i parken med dem och fick vänner för livet,… Denna  lilla historia får mig att tänka på en Rumänsk romsk blåsorkester -> Fanfare Ciocarlia.

Om denna rumänska grupp gjordes det en dokumentär 2004, se den! Hemsida här.

Kontentan av det här blir väll. Lifta inte i Polen, men umgås gärna med den lokala parkvakten.

.