Riksdagsval den 14 september 2014, jag ser fram emot en riktig het soppa! Två partier slåss för sin överlevnad, ett parti som hamstrar i missnöjes röster och kommer förmodligen att öka sitt inflytande tvärtemot de etablerade partiernas hårda vilja. En partiledare, med ett förflutet som fackpamp och allsidig manschettproletär kandiderar för den allskönaste posten av dem alla, som statsminister. Det skall bli mig ett sant nöje och se alla dessa maktgiriga män och kvinnor slåss om mandaten för att få styra ”Moder Svea” mot framtiden.

Om två av dagens regerings partier inte når den magiska 4 % spärren så lär vi få se ytterligare kaos, då lär nog rösterna höjas för en sänkning av riksdagsspärren inför nästkommande val. Men det skulle vara en rolig upplevelse att få ha cirka 10 % av de röstberättigande utan inflytande i riksdagen, det skulle ge oss en ny syn på den svenska demokratin.

Inte heller vid detta val kommer vi röstberättigade att kunna rubba ”eliten” i partierna, personval i all ära, men då det är en så kallad ”begränsnings regel” så lär det inte bli några stora överraskningar. Personen ifråga måste få 5 % av rösterna för att kunna peta ner någon från ”kandidat listan”. Så personval idag skall mest ses som en proteströst mer än just ett personval. Men det finns så klart undantag och en av dem som lyckats vid tidigare val är Kent Härstedt, tillhörande det ”gamla” arbetar partiet. (Som bekant har vi ett ”nyare” arbetarparti i regeringen.) Härstedt har jag själv haft äran att få träffa då han är engagerad i det svenska judo förbundet, vilket i sin tur misstänkliggör att ”svågerpolitiken” är vid god vigör. Härstedt jobbade under Pierre Schori på 90-talet, och Schori har också varit ordförande i samma judo förbund.

Det var en som sa till mig en gång att:

– Det handlar inte om vem du är, utan om vilka du känner.

Jag gissar att den personen visste vad hon snackade om. Men båda dessa herrar har tillfört svensk judo en hel del, så inget att klaga på intressebiten där inte.

En annan som lyckats är Åsa Westlund, men där var det en ”EU plats” hon snodde framför näsan på kollegorna, förövrigt samma partitillhörighet som ovanstående. Sen kan vi nämna en före detta liberal politiker vid namn Maria Robsahm som vart personvald men hamnade i ytterligare onåd hos partiet och bads lämna sin plats. Robsham valde istället att bli en så kallad ”politisk vilde”. Hon är förövrigt knutet till ett mindre parti idag som haft Gudrun Schyman som ordförande och är riktigt stora i Simrishamn.

En som bytt parti lagom inför valet är Claes Borgström som anser att det före detta moderpartiet glömt bort jämställdhetsfrågan och menar att det borde vara den viktigaste frågan av alla, då den påverkar alla områden av politiken, undrar vem han petar ut från ”listan”?

Så vad kan vi då vänta oss av kommande pajkastning?

Jag tror att det kommer att bli många hårda ord och påhopp, ett och annat knivhugg från egna lär också delas ut, i form av ”läckt” information. Och slutligen kommer vi stå där med en regering som kommer att öka segregeringen och öka klassklyftorna (medvetet eller omedvetet) och skiter fullständigt i allt vad miljö, värdegrund, människovärde, moral, etik, sunt bondförnuft är. För trots allt så lever vi i en marknadsekonomisk verklighet och det är kapitalet som styr. Oavsett om du är röd,grön eller någon av alla de fina blåa tonerna, så ni kan lugnt se fram emot en tillväxtpolitik som går ut på konsumtion och ökad omsättning. Själv skall jag skaffa mig en sån där telefon som gruvarbetarna nere i Kongo så flitigt brutit malmen till och som man bara sveper fingret över skärmen så byter den sida, eller heter det ”app”? Det får bli mitt bidrag till gruvnäringen och den ökande konsumtionen.

Last convenats.